Tarantinos senaste film, Django Unchained, påminner på sätt och viss om hans föregående Inglouieioureouous Basterds eller hur det nu var han stavade den. Den senare handlade om Andra Världskriget, och tog sig en del friheter med fakta, och handlade om ett gäng judar som gav igen mot nassarna. Django Unchained utspelar sig under slaveriets tid, och tar sig också en hel del konstnärliga friheter. Det är inte helt sannolikt att folk talade som i filmen. Men det spelar ingen roll. Django Unchained är inte en dokumentär, utan handlar i stället om något annat. Katarsis, typ, även om man som vit svenne kanske inte riktigt fattar alla nyanser.
Django, spelad av Jamie Foxx, är en före detta slav och nuvarande prisjägare. Hans mål är lite förenklat att befria sin fru, som fortfarande är slav. Här ska vi inte i detalj berätta allt som händer, även om man kanske inte direkt överraskas av allt. I filmen finns förutom Django Stephen, urtypen för en ”house slave”, en slav som lider av allvarligt stockholmssyndrom, och är lojal mot sin herre. Givetvis är denna konflikt en viktig del av filmen, och resonerar ännu idag.
Men Django Unchained är mer än bara en film om rasförhållandena i USA. Liksom tidigare nämnda Ingle… Inglu… filmen om judar under andra världskriget, så finns en hel massa action, och filmens klimax går definitivt inte av för hackor. Även den som inte vet någonting om slaveriet eller rasism i USA kommer att gilla Django Unchained, som också har den fördelen at den har ett namn man kan stava till.
Jack Nicholson